Njurkuk

2007-03-18T22:19:00.000+01:00

Njuren

2007-02-08T10:57:00.000+01:00

Njuren känns ointressant och jag skriver inget mer här på ett tag. Allting funkar nu. Njuren jobbar som den ska, jag har världen grymmaste flickvän och jag har till och med börjat komma igång med pluggandet. Men oroa er inte, det är så lite som skiljer lycka från kreativitet så jag kan snart vara tillbaka. Så länge kan man alltid besöka vårt nya projekt som är en hemsida inför skolvalet. För med prins John som statsminister lär inte kreativiteten ta slut här på ett tag.

Länk

Hjärnan

2006-12-20T22:17:00.000+01:00

Tigerjakt

Upplösningen är väl lite sådär, men tomten kanske kommer med en DV.

Kuken

2006-11-14T19:46:00.000+01:00

Att jag är snygg har jag för länge sedan slutat att intala mig själv. När jag står framför spegeln på mornarna är det snarare för att dölja skavanker än för att försöka vara sexig som jag rättar till mitt hår. En tunnhårig och lite korpulent 27-åring med njurbesvär med, i allra bästa fall, karaktär. Jag är helt enkelt inte sexig.

Eller är jag det? När man studerar Aftonbladets lista över Sveriges hundra sexigaste män förstår man genast att det inte är mycket som skiljer oss från dem. En pretentiös ungdomsroman om hur ångestfullt det var att växa upp på västgötaslätten. En känd eller talangfull far. Man kan nog säga att om man inte är i princip spetälsk räcker det nog med att synas på tv. Jag menar när den manliga delen av idoljuryn kommer in på listan undrar man ju.

Jag har spekulerat över vilken plats jag skulle kommit på om jag var, låt säga, en relativt färsk dokusåpaprodukt med en offentligt känd mamma och som knullat i direktsändning. Då hade jag nog varit på plats 28, mitt mellan Dennis Lyxzén och Daniel Westling.

Njuren

2006-10-18T10:19:00.000+02:00

Barnflickan avslöjar stod det på aftonbladet idag.
Man blir lite glad när det går att återanvända Knutbylöp, även om det nu råkar gälla Rosenbad. Det ska dessutom sägas att det verkar ha funnits en hel del empirisk forskning bakom förslaget med pigskatt, det ska dom ha beröm för, borgarsvinen.
Då är det värre med studentekonomin.
Jag räknade ut att jag lagt tretton papp på mediciner denna vecka, och jag tjänar ju bara hälften av det i månaden. Nu blir det kanske inte riktigt denna prislapp varje vecka men utan högkostnadsskyddet hade jag förstås varit rökt. Nu går det runt. Precis.
Det fanns dock ljus i tunneln. De borgerliga partierna lovade i valrörelsen mig och alla andra studenter att det skulle komma mer pengar nu.
Det är viktigt med studentekonomi sa de, och alla har inte möjlighet att arbeta eller ha en barnflicka eller en filippinsk städerska inlås i källaren. Men SFS ser inga förbättringar för studenterna i budgeten trots allt. Om man inte räknar möjligheten att få diska åt Filippa Reinfeldt för att överleva med sin fil. kand. förstås. För det ska ju löna sig att arbeta.
- Jag var ung och behövde pengarna, försvarar sig barnflickan. (jag älskar aftonbladet)
Nu väntar vi bara spänt på vad Kristi Brud ska tycka.

Hjärnan

2006-10-17T13:20:00.000+02:00

Men Fredrik, varför har du så stora oskyldiga ögon då?

Hjärnan

2006-10-15T19:39:00.000+02:00

I'll keep it short and sweet: Students. Unemployed. Elderly. These are the three demons you must slay if you wish to succeed in politics.

Hjärnan

2006-10-09T14:50:00.000+02:00

Token

Njuren

2006-09-18T23:02:00.000+02:00

Det sägs att Clark Olofsson, inte att förväxla med Maud, strax innan polisen grep honom den där gången på Norrmalmstorg suttit på huk med brallorna kring anklarna och kört upp en sedelrulle i rumpan. Exakt hur mycket pengar det skulle ha rört sig om är dock oklart, men säkert en hel del.

Varje år lägger jag ut ungefär tvåtusen spänn på läkarbesök och läkemedel, efter det tar högkostnadskorten över. Om jag fått betala för varje läkarbesök och varje piller hade min nota enbart denna vecka blivit, enligt en lite hafsig huvudräkning, cirka ettusen tvåhundra kronor. Så ni får förlåta mig om jag inte jublar när högerpartierna tar över och bidragen ska dras in. Visserligen lovar de högre studiemedel också men om inte detta höjs med fyra tusen i månaden så blir det tufft. Jag skulle alltså få låna fyrtioåtta tusen om året under min studietid. Efter mina fyra år i Gävle skulle jag alltså vara skyldig min mamma närmare tvåhundra tusen och CSN lika mycket.

Men jag har en plan.

Hjärnan

2006-09-18T22:03:00.000+02:00

Han är åtminstone uppriktig...

Njuren

2006-08-20T17:36:00.000+02:00

Njuren

2006-08-12T19:51:00.000+02:00

Janni är min flickvän. Hon gillar min nya njure nästan lika mycket som jag gör. Fast medan hon gillar att klappa den klump den bildar på min numera ganska väl tilltagna mage, föredrar jag den rensande effekt den har på mig.

Känseln återfår jag aldrig i njuren, det får ingen tranplanterad, men vem vill ha känsel där egentligen, tänker du på det? Det hela får mig att ibland vilja köra ner en penna eller nått i den lilla utväxten, om jag bara visste att inget hände då. Som att hålla extra hårt i sina nycklar när man går över en bro. Jag finner mina svar i Gudfader, filmen som löser alla livets frågor.

"Leave the gun, take the cannoli."

Hjärnan (typ)

2006-08-10T13:54:00.000+02:00

There are kidney transplant among us, people who once again have the ability to become anyone they want to be. In 2005, a section of the hospital in Uppsala known as 70d2, isolated a young scholar named Jeppe, and exploited his father’s organ for his benefit. Until one day their scholar ran away, to try and relocate his academic skills.
- 36 hours and he's already demonstration less talent then any of our others
- I was taken from my studies
- The university wants him back with a completed essay
- Preferably…
- Are you a student?
- I’m not today…

Jag älskar morgon-tv

Hjärnan

2006-07-19T13:19:00.000+02:00

Bokens bokstäver smälter liksom ut och medan han tittar ner mot en vad som snart ter sig som grå massa, sliter han sitt redan tunna hår och glesa hårfäste. Han undrar varför det är så svårt, varför ihärdigt studerande och fruktlöst pluggande är så förvirrande lika, och det är nu tankarna kommer. De tankar som annars inte stör honom, vilket de kanske borde, något han ibland förväxlar med ytlighet. Det är tankar om kärlek, utseende, ångest och njurar, ja vad som helst som inte rör studerande. Det är nog lite synd om honom faktiskt tänker han, ganska duktig är du allt, dessutom har du massor av tid på dig. Du har ju faktiskt massor av relevanta saker att berätta, saker större än uppsatser och halvdanna PM. Jag publicerar direkt, så kan jag fortsätta plugga sen. Ytlig. Ha. Bokens bokstäver smälter ut och han tittar ner mot en vad som snart ter sig som grå massa och han sliter i sitt redan tunna och glesa hårfäste. Min njure, börjar han, den du!

Kuken

2006-07-15T23:32:00.000+02:00

När jag var hemma i skogen satt jag och mina gamla vänner och skämtade om huruvida vi fått avla om vi vore hundar. Mina vänner har en hund med lite överbett och som därför inte anses vara lämplig förälder, eller åtminstone inte passande att återproducera sina gener till senare generationer.

Mario hoppar fram och tillbaka med samma outtömliga energi fastän jag, Marios Oz, tröttnat bemärkligt. Jag plockade med mig ett gammalt 8-bitars från skogen också, och på tåget satt jag nästan och hoppade som Mario när jag tänkte på det. Rygar, Track and Field, Zelda, och förstås Super Mario då, speciellt trean.

Det ska i ärlighetens namn sägas att vi kom fram till att de flesta i vårt lilla gäng knappast ansetts som lämpliga föräldrar i hundarnas värld, men vissa slapp åtminstone bli dragna bakom ladan för att få ett skott i huvudet. Dålig syn, lydnad, hållning för inte prata om njurproblemen då. Inte ens den bästa husse eller matte hade haft råd med de sjukvårdskostnaderna.

Jag knäcker bana efter bana, och berömmer mig själv när jag utan problem klarar bossen som skjuter ringar på värld tre. Fast medan Luigi väntar på sin tur undrar jag om det är denna tanke som fått mig att förvånansvärt snabbt tröttna på mina spel. Det faktum att jag på en lördagskväll sitter ensam framför min tv och degar vid nästan trettio fyllda.

Är detta "bakom ladan" i människornas värld?
Eller bara Carrie Bradshaw-tankar på en pretto-tripp?

Hjärnan

2006-06-26T12:14:00.000+02:00

Jag missade stora delar av min skolgång detta år. Dialys, transplantation, lathet, och nu till slut för att det verkar som att det finns annat, mer meningsfullt, att sysselsätta sig med. Tänker på en dikt av Bob Hansson där han ringer till jobbet och säger att han inte kommer till in idag, han känner sig allt för frisk, men han kommer in igen när han känner sig sämre. Man kan ju liksom passa på att leva igen, tänker jag. Äta chips, dricka folkisar, mjukhångla eller lägga sig ner över
skrivbordet och be chefen massera ens innanlår. Ja, det sista var visserligen Bob igen men ni förstår säkert. Jag menar det är sommar nu, min njure fungerar perfekt och framför mig på skärmen blinkar en påbörjad uppsats jag borde jobba på. Var det här anledningen liksom och jag vill ringa upp framgången säga, nu har jag inte tid med dig längre. Men jag fortsätter skriva.

Jag har i alla fall hälsan.

Njuren

2006-06-11T23:11:00.000+02:00

Att bli vuxen är svårt. Ibland vill man slippa visa legitimation på systenbolaget bara för att i nästa vilja ha rätten och privilegiet att häckla mammakära och bekväma 25-åringar som gett upp allt hopp om att uppleva något nytt och som därför förlovat sig med sin gymnasieförälskelse och gemensamt tagit ett lån för en köpelägenhet eller ett hus med potential. Man vill vara klok men inte fast. Inte naiv, men absolut inte bitter. Inte ge upp tanken på att få nya historier att berätta om och om igen för sina närmaste vänner, men ändå knappast ha lust att återuppleva puberteten. Det är ambivalent för de flesta människor.

Min njure är 51:a.

Den har varit med om med om mycket mer än resten av min taniga kropp. Vietnamkrigets utbrott-57, blond on blond-66, Studentrevolutionen-68, eller då man -76 ställde in schlagerfestivalen för att den var för kommersiell, viktiga händelser helt enkelt. Jag undrar hur gammal den känner sig egentligen? Ibland när jag säger hur gammal jag är så blir folk förvånade. Gles skäggväxt, omogen humor och det faktum att jag egentligen inte vill något annat än att klämma mig i ett par cheap mondaybrallor, även om jag inte vågar. Allt detta ytliga förstärker förstås intrycket. De skulle bara veta hur gammal min njure är.

Hjärnan

2006-06-02T01:02:00.000+02:00

Hypokondri. Är i sig är ett ångestutlöst psykiskt problem, som fokuseras bort från själens tillstånd till en obefogad oro över kroppens fel och brister.

Ibland tänker jag på Argan, den inbillade sjuke i Molières berömda pjäs. Inte på det faktum att pjäsen var ett påhopp på dåtidens läkare, jag har haft bra sådana till allra största delen. (dessutom kollapsade och dog den skeptiske Molière mitt under en föreställning av denna pjäs, så han var kanske inte är det föredöme man kanske ska ha som njursjuk.)
Nä, det är Argans symtom jag känner igen. När man fått en ny njure kan man nämligen ibland känna efter för mycket. I slutet av en seg dag eller en jobbig tenta kan man plötsligt få en känsla av att det är något fel på njuren. Man tänker och tänker tills man är säker på att det är så, och att allt i vilket ögonblick som helst kommer att rasa.
Denna känsla behövs i många situationer för att höja beredskapen inför en kommande fara, ett skydd som kan vara bra att ha ibland. Man får bara se till att inte överdriva det hela. I den riktiga världen, den med läxor, förväntningar och kärlek kallas nämligen detta tillstånd nått helt annat.

Ångest. Är ett sinnestillstånd som karaktäriseras av rädsla eller oro, som ger kroppsliga uttryck. Detta kan vara en upplevd känsla av spänning eller tryck mot bröstkorgen, onormala hjärtslag, smärta i bröstet eller andfåddhet.

Hjärnan

2006-05-31T00:38:00.000+02:00

Idag fick jag reda på att mina två av mina vänner förlovat sig. Och jag grät lite inombords. Inte för att jag är ensam. Inte heller för att jag missunnar dem eller tycker att de skyndat sig in i något, de har varit tillsammans i åratal nu. De var bara att de var typ de sista av mina vilda barndomsvänner som förlovat eller gift sig.

Varje gång jag nu kommer hem får jag höra om hur hemskt det har blivit nu för tiden, hur tokigt det var när man orkade vara uppe om kvällarna och så hemskt dyrt det blivit med tvättmedel med blekningsgrejer i.

De är som dem i serien vänner. Till en början kräktes Markus, Johanna skrek, Erika grät och Jocke var nyktrast fast han druckit en sjua. (ja jag vet, jag var en bonde) Nu är de tillsammans och serien handlar om försvunna barn och tok tokiga giftapar- förväxlingar. Jag vill kräkas.

Jag är Joey. (vill kräkas igen) Med en egen, aningen mindre intressant spinn off. Denna handlar om min njure, och mina personliga neuroser, hur jag tänker för mycket och min svårighet att inte förstöra de chanser jag har till ett givande förhållande. Nä, jag kanske missunnar dem ändå, och den über-patetiska jämförelsen med Joey stämmer verkligen inte. Damn it

Njuren

2006-05-27T02:33:00.000+02:00

Det är sex månader sedan jag fick min nya njure. För dig som inte vet något om transplantationer så är det en speciell tid i en ny njures liv. Efter sex månader tar man till exempel bort många av de mediciner man tagit sedan operationen. Jag minskade kortisonet, tog bort mina nexium som var mot magkatarr och eusaprim mot en hel massa bakterier som bland annat lunginflammation. Biverkningar, extremt viktiga tider är plötsligt inte lika centala i mitt liv. Sen har jag förstås haft tur att min njure fungerat så bra som den gjort. Hittills.

Det är sex månader sedan jag fick min nya njure. För dig som inte vet något om transplantationer så är det en speciell tid i en njurpatients liv. Efter sex månader har man till slut fattat att man inte längre behöver gå på dialys jämnt. Förstå att man inte måste tänka på sin njure varje sekund. Jag ökade mina klubbesök, förbättrade mitt sargade självförtroende en aning, och lyfte blicken från min förändrande kropp. Ärr, pålagda kilon och blekhet känns inte lika oöverkomligt längre. Sen har jag förstås haft tur att som träffat nån som det funkar så bra med. Hittills.

Hjärnan

2006-05-22T01:33:00.000+02:00

Tänkte på en sak…

Mary J Blige sjöng bäst när hon blev slagen, nu gör hon U2-covers.
Bob Dylan var hjärtligast innan han funnit Jesus.
Grabbarna i NWA var politiska innan de hade pengar, nu har de varsitt klädmärke och säger nej till nerladdning.
John Lennon högproducerande innan han fann kärleken.

Så räkna inte med några storverk på ett tag.

Njuren

2006-05-13T18:18:00.000+02:00

Din mamma

Det kan vara komplicerat att få en njure från någon man känner väl. Ibland när jag ligger i min soffa och kliar mig slår det mig att kanske borde jag göra mer här i livet. Ni vet, lära mig ett språk, upptäcka nått eller åtminstone skaffa mig ett sånt där fadderbarn som dom lottar ut på tv4. För 5 spänn kan de käka en vecka eller nått.
Det är som i katastroffilmen Saving Privat Ryan med Tom Hanks (katastrof för att den är genomusel, inte för att jag försöker med nån slags genreindelning). Hur som helst, när han räddat Ryan, och sen blivit skadad säger han.

"James, earn this... earn it."

Sen hängde jag inte riktigt med om Ryan gjorde det eller inte, men det är inte riktigt poängen. Om du har dåligt samvete för att du inte gör något vettigt med ditt liv eller för att du bara ringer tiggarsamtal hem till din välmenande men klängiga mamma, eller din buttre far som du desperat försöker hitta ett vuxet sätt att prata med utan det blir om vädret, ja så är det kan det bli om möjligt ännu mer ångestfyllt när man gör dessa samtal efter en organdonation. Och att ignorera dessa människor kan bli ack så mycket svårare.

Men, för det finns ett sånt, en nära släkting är ändå det minst dåliga. En mor ska man lugna genom att ljuga och att allt är under kontroll. En far måste man sucka med och muttra att man tror att det kan bli regn i helgen. Och detta vare sig man fått en njure eller inte. Tänk på att det kunde varit nån dryg jävla kusin eller nått då kanske du verkligen känt dig tvungen att ringa, äta Gi mat eller läsa en teknisk utbildning. Du kan ändå aldrig betala tillbaka det dina föräldrar gjort för dig (läs om arvsynd) och de kommer att slita på, vilket liv du än får. Hur drygt det än må vara för alla inblandade.

Njuren

2006-05-12T00:05:00.000+02:00

Sapere aude

"Ja, jag kommer ihåg henne. Det var precis när jag kommit tillbaka från min njurtransplantation som jag träffade henne. Jo, visst har jag fortfarande kontakt med henne, det har gått ganska bra för henne, men å andra sidan visste jag det redan då vi träffades för första gången. Nä, inte som för mig förstås, men ganska bra."

Innan en njurtransplantation får man hem en bok att läsa. Livet med en ny njure – patienthandbok (länk till PDF), heter den jag fått. I den får man lära sig hur länge man vanligtvis måste vänta på en njure, hur den första tiden efter operationen kommer att vara och var man ska vända sig om man har problem. Tänk om det fanns en sådan bok om livet.

"Du har rätt. Ha ha. Jag hade väl kanske inte samma självförtroende då som nu, och visst gjorde jag väl bort mig då och då, men det är väl det studentlivet går ut på. Jag kommer särskilt ihåg en kväll då jag sade till henne att en vän till mig var som mig, fast bättre. Ja, jag håller med. Tokigt."

Boken kunde handla om vad som händer efter första blicken, hur man kommer att agera och påverkas. Hur länga man ska vänta med att messa om man tycker om någon eller var man ska vända sig för hjälp om man ständigt trampar i klaveret. Den boken skulle jag köpa.

"Nä, jag är inte en sådan person som sitter och berättar allt så här i tv. Men jag säger så här, man lär sig av sina misstag heter det och om det stämmer kommer jag att bli väldigt klok. Och när jag ser tillbaka på mitt liv så är trots allt detta en av mina favoritperioder. Ja, det skulle jag definitivt säga."

I min patiensbok står allt. En trygghet för dig som genomgått en operation så stor som min. Råd om vardagliga ting som hur man bör tänka kring alkohol, samliv och hygien, vilket förstås är bra. Men utanför sin njurkontext helt användningslösa. Vänta, ett mess…var är telefonen…

Hjärnan

2006-05-05T14:26:00.000+02:00

Viewer discretion is advised

I stereon
In my life there’s been heartache and pain
I don’t know if I can face it again
Can’t stop now, I’ve travelled so far
To change this lonely life

Jag vet inte vad som händer, men något händer. Jag kan inte tänka på min fåniga uppsats eller min kladdiga njure och plötsligt är all musik bra. Till och med den dåliga.

I stereon
So If you're feelin' lonely.. don't
You're the only one I'd ever want
I only wanna make it good
So if I love ya a little more than I should

Har knappt lust att nämna min njure, men jag vill ju inte gå ifrån mitt koncept här på bloggen så dagens råd får väl bli...
Att inte låta dina njurproblem styra dina val eller ditt liv. Om du tar dina mediciner och inte knarkar så är det inte värst mycket du kan göra egentligen. Det är din kropps problem nu. Skit i den. Tänk på det här i stället.

I stereon
I don't think I know you,
don't think I ever will.
Am I in love with you,
Well I don't know still.

Jag ber om ursäkt.

Hjärnan

2006-05-04T05:20:00.000+02:00

Noli me tangere

32. Uthärda trötthet
Alltför många människor föreställer sig en dyster utmattning, en nedslående ödesbestämdhet som tyger och överväldigar.

Det är nu sex månader sedan min operation och idag träffade jag en Uppsaladoktor för ett samtal. 23 kilo, 5 Uppsalabesök, 3 biopsier men fortfarande okysst är resultatet. Doktorn sa åt mig att sluta träna någon vecka, de extra kilona kan göra sitt till kreatininvärdet. Man vet inte. Man chansar.

78. Säga till en okänd kvinna att hon är vacker
Du svämmar över av tacksamhet för att hon för en kort stund korsar din väg. Du har god lust att tacka henne för att hon finns till, att säga till henne att hon är vacker och att denna skönhet fröjdar hjärtat.

Det är nu sex månader sedan min operation och idag träffade jag en kvinna för ett samtal. 10 timmar, 3 koppar kaffe och 1 taffligt försök men fortfarande okysst är resultatet. Hon sa till mig att vi hörs lite senare, den vänliga pussen kan göra sitt till fortsättningen. Man vet inte. Man chansar.

101. Ge sig ut på spaning efter den minsta smekningen
Ju svagare smekningen är, desto starkare är den nämligen. Ju obetydligare, desto mer utsökt. På villkor att den nätt och jämnt skymtar fram, på gränsen att upphävas, på lika stort avstånd från varat som från intet.

Det är nu sex månader sedan min operation. Jag är flera kilo tyngre, biopserad en hel del, har druckit många koppar kaffe, pratat i timmar och gjort taffliga försök men fortfarande okysst är resultatet. Och fortfarande lite pretto. Men var god rör.

Hjärnan

2006-04-26T01:58:00.000+02:00

Hej, nej föresten, det var inget...

Denna vecka har jag låtit mig fritt inspireras av Rollo May. Möjligen en personlig och aningen förvanskad teori, men den har åtminstone denna vecka räddad mig undan ångesten och de värsta neuroserna, i alla fall trodde jag det.

Det krävs nämligen alltid mod för att göra något nytt, vare sig det är konst, handlande eller bara tankar, för att det alltid finns en risk när man gör något nytt. En risk för att misslyckas javisst, men också för att lyckas. Varje möte är potentiellt en start på något, så om du blir extra påverkad av en plats, person eller konstverk så startar en ny process inom dig, det gör den hos alla. Men för att göra en skillnad måste man någon gång agera, för att vara en skapande person krävs också handling. Inte att bara sitta hemma och tänka på vad man borde gjort.

yeah, well the jerk store called, there out of you!

Jag har försökt att följa Mays råd ett tag, där varje möte är en möjlighet till en ny känsla. Ett tillfälle där mod inte är en dygd utan en förutsättning för alla andra dygder att komma fram, en grund så att säga. Utan mod kommer man ingenstans utan förblir en drömmare. Det är så lätt att man i handling fastnar i apati, bara så där slentrianmässigt.

Mötet var lätt, det kändes direkt och gick inte att dölja, inte ens för henne.

Dom har skurit upp min mage, styrt om en ståltråd i min wang och så råkade jag se ett avsnitt av schlagerfestivalen i år också, så man skulle kunna tro att jag klarar allt. Men jag hade som vanligt inte läst hela boken. Mod skapar nämligen i sin tur ångest, då man tvingas att möta, inte bara sig själv, utan tvingas stå upp mot gudarna. Adam och Eva blev utslängda när de käkade kunskapens frukt, och när Prometheus stal elden från gudarna och gav den folket straffades han av Zeus som länkade honom vid en klippa i Kaukasus där en örn ständigt hackade i hans lever. Vad ska man med gudarna till när man formar sitt eget öde. Så så är mitt liv nu.

Det är klart, det hjälper ju inte att man agerar som en karaktär ur fucking Åmål...

Men det finns nu ett litet hopp där. Ett hopp som gnager på mina organ (förmodligen min njure nu då) och en vetskap att allt är upp till mig. Min ångest, mina neuroser och mitt skapande.

Den trygghet och stabilitet som apati, minimalt engagemang och initiativlöshet skapar nämns nämligen väldigt kort i själva i boken, precis som riskerna med läkemedel eller uppsägningsvilkoren på din mobil längst ner på avtalet du skrivit på.

Jävla Rollo May.

Njuren

2006-04-14T20:21:00.000+02:00

Förväntningar - eller en resa till Tallin

Jag ligger i min soffa och dricker vatten och försöker att bestämma mig för hur personlig jag ska vara i detta inlägg. De sista veckorna har varit omtumlande, inspirerande och roliga. Efter Bryssel resan har jag nu varit i Tallin också, och har lite ågren. För njuren, pengar, skolan och för hur jag uppfattats av en flicka med torr humor och bra musiksmak.
Min läkare berättade tidigt att dialys och ökad trötthet snabbt skulle dämpa de eventuella kroppsliga behov av närhet jag sedan puberteten brottats med. (jag uttrycker det så försiktigt jag kan) Jag hade också ett litet uppehåll från denna arvsynd när dialysen började, och sedan rakt igenom min operation och dess rehabiliteringsperiod, dock inte enbart på grund av läkarens inrådan kanske… Man är mest glad att man glad att man är tillbaka, det andra kommer av sig själv det.
– Måste bara fråga om hon tappade guldet, sa den rödhåriga tjejen medan hon knappade ivrigt på sin telefon. För er som inte förstår är detta skulle man kunna säga munkår också, ett begrepp jag känner bara allt för väl. Och medan vi klev på bussen fortsatte hon fippla med sin telefon. Hennes vän hade inte tappat guldet…
Efter operationen blir man ful. Eller fet i alla fall. Man tappar sitt självförtroende lite grann, är man dessutom 27 har att chansen att hitta trevliga kvinnor inte blivit lättare. Lite håravfall och skakningar av medicinerna hjälper inte den blyga glasögonormen. Men så fort man tränat lite ska man tillbaka in i matchen. Bara anledning att stressa, det viktiga är hälsan.
Min redaktör satt bredvid mig på bussen. En rigid kvinna, åtminstone verkar hon så innan resan, som med hela handen pekade var alla skulle sitta och i samma rörelse fångade upp ett hårstrå som fallit från hennas stramt uppsatta hår. Hon satte sig bredvid mig, tog upp 1½-litersflaska och sa: - Ja, då bär det av, ska du ha en grogg?
Den första tiden efter operationen bryr man sig inte. Man är i princip glad att man inte har en slang uppkörd i pitten och slipper mintgröna mjukisdräkter. Det ändras snabbt.
När vi samlades i hytten på våning fem hade båten just lämnat hamn och vi hade hunnit både äta och köpa lite i tax free shoppen. Jag tittade mig omkring i den fulla hytten, team building tänkte jag. Men medan vi satt där och tillsammans ojade oss över de omogna 18 åringar som skrek längre ner i korridoren och som senare skulle spy på heltäckningsmattan som så passande ligger längs de trånga gångarna, hände något. Samtalet böljade, rösterna höjdes och min redaktör skrattade högt medan hon i stora klunkar slukade sin halvliter whiskey.
När jag kom tillbaka till sjukhuset för tredje gången så var jag van. Jag hälsade lite trött på alla mina favoritsköterskor. La upp fötterna på tv-bänken i allrummet och vakade inte när de tog blodprov på mornarna. Institutionaliserad, utan en tanke på en kyss.
När vi kom till karaokebaren och till slut det stora dansgolvet var vi oskiljaktiga. Vi kunde varandra, alla historier om gamla partners och tidigare synder. Det kan förstås ha varit den karta öl vi köpte men att dansa med någon med sydamerikansk rytm eller kyssa en jämngammal student med öppen mun kändes genast på nytt okomplicerat. Så naivt.
Min vän Sabina ger mig råd, hon har sätt mig i aktion, dvs. när jag pratat med tjejer. (fy dig om du läste nått annat).
– Var inte desperat utan dig själv istället. Det behöver inte vara så allvarligt, tänk på det.
– Jag är en dålig person. Ja, det är mig du hör nu. Klockan är mycket och jag är på dansgolvet med en stackars flicka som inte vet vad hon ska säga. Varför säger du så? undrar hon, men hon får inget svar. Istället somnar jag bakom henne i en trång säng och snarkar så att väggarna vibrerar.
Lyckligtvis är det så att jag är en i många avseenden är en ytlig person. Så fort smärtan gått över på sjukhuset har jag glömt den. När tentan är skriven tänker jag omedelbart att jag nu kan slöa några veckor. Och varje lördag är just det är kvällen då allt ska hända.
Efter en lite seg men solig dag i Tallin tar sig tio trötta team buildare åter igen sig på båten. Någon förslår en god bok och hytten, någon annan att vi kan kanske bara dricka lite whiskey denna kväll. Inget av detta håller naturligtvis och när vi står med armarna i luften och lyssnar på det urusla bandet så skulle man så här i efterhand rodna lätt om man sett sig själv.
Jag ska bara ha roligt ett tag nu, så tänkte jag till slut när jag kom ur min njurkarantän. Njuta av min frid och min hälsa. Inte känna ågren, inte bry mig så mycket eller falla för någon. Inte ha några förväntningar.
- Pinkey and the Brain, ropade hon, och pekade på en tjejs tröja. Kvällen hade knappt börjat med redan hade hon hinkat en ½-litersflaska av någon slags gingrogg. Hon log, hade bra smak och var söt, och knuffade inte bort mig förrän hon skakade av köld när jag vid halv 8 på morgonen somnat och tagit allt täcke i den lilla säng vi slocknat i. Det var en bra resa och jag har ågren. Vi har inte träffats efter resan än, så kanske blir det som när Travolta och vad hon nu heter träffas efter sommaren i den där filmen Grease. Men jag ska vara försöka njuta över det som varit nu. Så länge jag kan.

Njuren

2006-04-01T19:00:00.001+02:00

Jim luktar svett, sprit och spya, men har trots det ett litet leende på läpparna.
Jag är i Bryssel men det vara nära att jag inte kom iväg. Njuren bestämde sig för att krångla lite precis innan avresan. Men den lilla stenos som jag har i ett kärl kunde dock fixas enbart genom att öka vätskeintaget till fyra liter.
Jim väder sig om i sängen och suckar högt han drack nog också fyra liter igår.
En stenos är en liten förträngning i kärlet på väg in i njuren. Eftersom de lagt njuren på ett ställe där det inte brukar lägga njurar kan det bli lite trångt där ibland och det kan vara lite problematiskt, speciellt för taninga personer.
Jim är blå om benen för att hans nya jeans färgat av sig och för ovanlighetens skull orakad här i Bryssel. Men ser ut som en hund som drömmer om att han jagar en katt i obekymrad lek.
Det finns olika saker man kan göra för att undvika att stenosen spökar. Öka blodtrycket, operera in en stent, balongspränga eller som jag dricka en massa. Då får man bara hoppas är att man som jag har vänner som hjälper till och till och med stödjer genom att dricka med mig. Jag undrar varför Jim ler, kanske är det för att det ligger en tjej på andra sidan stan med huvudvärk, trötta ben och blåa händer.

Njuren

2006-04-01T19:00:00.000+02:00

Njuren

2006-03-07T16:20:00.000+01:00

Något om njuren

Kuken

2006-02-28T15:10:00.000+01:00

Kvinnor är orena varelser sa min samordnare och log, men jag ska inte börja där än.
När man äter immunosuppressivamediciner försvagas kroppens skydd mot sjukdomar och infektioner. Man äter dessa efter att man som i mitt fall fått en njure för att kroppen inte ska upptäcka det nya organet man opererat in och stöta bort det. Du som följt inläggen ett tag känner säkert igen detta då biverkningarna av dessa medel verkar vara ett av mina favoritämnen att raljera över. Det finns nämligen rent praktiska saker man kan göra för att vara på den säkra sidan. Man ska försöka att undvika bakteriehärdar som till exempel julhandeln, brynäs hemmamatcher och folk med småbarn, inte nått som smärtar direkt, snarare tvärtom. Men, för det finns ett sånt.
Kvinnor är orena varelser sa min samordnare och log. Män också fortsatte han.

Njuren

2006-02-23T23:58:00.000+01:00

Var på CSN idag. Dom ville att jag skulle betala tillbaka de tvåhundratusenkronor jag lånat. Lite i taget naturligtvis, men ändå. Skyllde på njuren förstås. På väg tillbaka vet du, lång väg, slitsamt, viloperiod. Tanten i kassan tittade ointresserat på mig och undrade varför jag berättade det här för henne. Precis som att hon hade något annat för sig än att ignorera den ständigt ringande telefonen. Förmodligen med en lång kö av ångestfyllda studenter på andra sidan som bara längtar efter att berätta om varför CSN är orättvisa satansdyrkare.

Vad tjänar du i månaden, sa tanten utan att blinka. Det är det enda vi bryr oss om. Inte mycket sa jag skamset och drog långsamt tillbaka den sjukskrivningslapp jag lagt framför henne. Den påminde på något sätt om den där lappen man skulle ta med sig hemifrån om man inte ville vara med på gympan i mellanstadiet, fast nu ifylld av en legetimerad doktor. Fyll i den här blanketten bara, fortsatte tanten medan hon tittade över min axel, NÄSTA!

Kände mig konfunderad när jag gick därifrån. Sa hon just att hon sket i att jag fått en ny njure? Så uppfriskade, det borde kanske fler göra tänkte jag insiktsfullt. Sen kom jag på att min bloggide skulle falla med det resonemanget, och gick snabbt tillbaka till det naturliga tillståndet, det då CSN står i lågor i mina drömmar och slog på min Mp3-spelare för att glömma allt för en stund. Min njure, min dry spell eller det faktum att de skulder jag just undvikit att börja betala förmodligen kommer att jaga mig genom resten av mitt liv, och nynnade istället bara med i texten.

Dear landlord
Please don't put a price on my soul
My burden is heavy
My dreams are beyond control

Njuren

2006-02-20T12:53:00.000+01:00

Min njure har tvingat mig att växa upp snabbare än jag velat.
Med dialys har jag tvingats att sova på hemmaplan efter kåren och mina piller har gjort att jag måste vara ansvarsfull med sprit och inte kräkas. För att inte tala om det nedsatta immunförsvaret och alla de sjukdomar man riskerar att ådra sig lättare än andra. Läkarräkningar måste betalas i tid och sjukskrivningar och försäkringskassan balanseras på en knivsegg. En sista minuten till Bali är inte med på kartan.
Jag har tvingats växa upp snabbare än jag velat.
Jag är 27 år gammal.

Njuren

2006-02-19T03:14:00.000+01:00

Klockan är halv tre och jag kan inte sova.

Jag ligger och tittar på den lilla bullen på magen där läkarna satt in den nya njuren. Man sätter den inte på samma ställe som naturen, jesus eller nån bestämde. Det är för långt in, för krångligt, så man sätter den liksom bara längst ut. Det ser konstigt ut. Inte nog med att njuren bildar denna lilla på knöl magen, dessutom finns det ärr och en ojämn solbränd från förra vårens Rhodosbesök. Liknar på nått på CSI, förutom att det kanske hade hjälpt mig att sova åtminstone.

Kvart i tre. Jäklar borde gå tillbaka till sängen.

Försöker minska på den där bullen nu, och träningsverken gör att varje rörelse och sidbyte i sängen gör ont, men ska man vara fin så. Det känns nästan som efter operationen, fastän det goda samvetet dämpar denna smärta en aning. Blir nog en vilodag imorgon och som tur är så har jag lärt mig hur man kliver ur sängen utan att använda magmusklerna så mycket. Det är inte bara dåligt med operationer.

Tre. Sista rycket.

Det ska sägas att det inte bara är magen jag vill fixa med träning. Lathet och kortison har i flera år hindrat mina beniga armar att nå sin fulla potential, och det enda som växt på bröst och möjligtvis axlar är annalkande gubbmatta. Olika biverkningar har prövat min kropp och man kan lätt tro att allt är hemskt och enbart negativt, men då vet man inte att viss bitterhet är bra. Motsatsen till bitterhet är som bekant naivitet. Det är klart, det kanske hade varit lättare att sova då.

Kvart över tre. Postar nu.

Ska bara försöka lista några fördelar jag ser med njurfel. Mitt sista inlägg var så deprimerande.
– Har flyttlådor i massor från dialysen jag genomgått
– Får bra kontakt med mina donatorer (föräldrar)
– Har alltid en bra ursäkt vid behov
– Kunde ju ha varit levern

Kuken

2006-02-12T18:53:00.000+01:00

Funderar på att börja träna. Eller åtminstone skriva ett inlägg om det på min blogg.

[voice-over] Jag är patetisk, en tönt, en förlorare. Jag orkar inte, jag är värdelös, jag är… Vad gör jag här? Vad i helvete gör jag här? Jävlar. Det är min svaghet, min totala avsaknad av initiativ som tagit mig hit.

Jag har genomgått en njurtransplantation, allt annat borde bli lättare nu. Jag borde ta mitt nya och förbättrade blodvärde och betala Friskis och Svettis åttahundraspänn, inte dra på det. Tenta upp mina missade tentor, köpa ett par Cheap Monaday-jeans och klippa mig. Efter OS.

[voice-over] Har jag en originell tanke i mitt huvud? Mitt allt mer tunnhåriga huvud. Kanske hade mitt hår inte ramlat av om jag bara vore lyckligare. Jag måste göra det bästa av situationen. Idag är första dagen av resten av mitt liv. Herregud, jag är en levande kliché. Jag borde verkligen gå till doktorn och kolla njuren igen. Det är säkert nått fel. Jag vore nog lyckligare om jag bara gjorde nått. Allt jag gör är att sitta på mitt feta arsle. Om bara min röv inte var så fet så vore jag säkert lycklige. Jag borde börja träna. Det är ju nu det ska börja. Kanske bli kär. Skaffa flickvän. Plugga bättre, bevisa att jag kan. Lära mig ett nytt språk eller börja spela ett instrument kanske. Jag borde klippa mig. Sluta att försöka lura mig själv och alla andra att jag inte har påbörjad munkfrisyr där uppe. Bara acceptera det. Vara självsäker. Är det inte det tjejer bli attraherade av?

Var var jag någonstans, jo, att ha njurproblem gör på vissa sätt livet enklare. Fler valmöjligheter gör ju livet en aning mer komplicerat också. Det enda mål man har är ju att bli frisk istället för allt det jag suktar efter nu som jobb, tjej och en iPod Nano. Bloggandet om Jeppe blir så att säga svårare att avsluta nu när jag är frisk.

[voice-over] Jag vet hur skulle avsluta min blogg. Jeppe slutar blogga och går ut mot sin blivande flickvän och nya liv och tänker att han vet hur han ska avsluta sitt blogginlägg. Nej, nu är det voice-over igen, det hade Jim gillat, hur kan jag annars uttrycka mina tankar? Äh, vem bryr sig om Jim. Det känns rätt det här. Slutgiltigt. Så: Jeppe börjar gå bort mot träningslokalen för första gången fylld med hopp. Det här gillar jag. Det här är bra.

Njuren

2006-02-06T14:49:00.000+01:00

Ska försöka ett länka till lite andra bloggar som handlar om njursjuka och sånt. Börjar med Robin Calmegård, även om det visserligen ett hemskt sista inlägg just här.

Njuren

2006-02-06T00:18:00.000+01:00

Njursjuka är dumma. Inte "folkpartietdumma", men dumma. Det kan bero på att de (vi) har mycket att tänka på som många andra slipper.

Hur ska jag övertala henne om att komma hem till mig, då bortaplan inte är ett alternativ vid nattlig PD-dialys.
Komma ihåg piller istället för formler vid salstentor.
Hålla sig nykter nog för att kunna koppla in dialysen ordentligt när man snubblar hem till lägenheten sent om lördagsnätterna. Exemplen är oändliga.

Allt sådant är naturligtvis en anledning till att annat hamnar i skymundan och man kan uppfattas som lite...distraherad. Dåligt blodvärde och saknad av diverse vitaminer och mineraler kan ju också spela in, det är dock en annan aspekt som jag skriva om.

Övervätskning.

När det är för mycket vatten i kroppen (något man ofta har som njursjuk) går signalerna i hjärnan nämligen en liten aning långsammare, som pistolkulor i vatten på en förutsägbar action-film. Det är inte mycket. En poäng på tentan kanske. Nån sekund extra innan man når snooze-knappen eller en missad ironisk replik vid ett givet tillfälle. Nått om rasistiska liberaler, det är allt som skiljer. Ytterligare nått att se fram emot alltså, när som helst nu…

Njuren

2006-02-01T23:19:00.000+01:00

För att göra min blog till något mer än bara ett sätt att visa min förträfflighet, har jag satt ut för att råda och beskriva njursjuka och deras situation. En ambition som gör sidan åtminstone en aning mindre självgod. Att dessa berättelser sedan beskiver en verklighet som man inte hittar i de pedagogiska bilderna på kortisonet Bertils väg genom blodet som man får på sjukhuset, är förstås lite för att visa hur vanlig och cool jag är (läs poser).

Dagens lektion handlar om löften. Ni förstår, när man ligger på rygg på sjukhuset med slangar ut alla kroppsdelar lovar man nämligen sig själv att fixa saker och ting i sitt liv. Att lyssna bättre, röka mindre, plugga hårdare, börja träna, be om ursäkt om man sagt olämpliga saker till Jonas flickvän och så vidare. Sånt som vanliga dödliga gör på nyår, fast värre. Kanske blir man till och med religiös om man har svag självkänsla. Hur som helst får man åtminstone börja om på ett sätt. Man får samma sak som Scrooge i den klassiska filmen, en ny chans.

Nu sitter den där, njuren, nu ska alla de löften man gett sig själv infrias. Först måste man förstås vänta nån månad innan man kan infria allt, doktorns order. Underbara månader där man bara ska vila och undvika sittupps. Vad frisk du ser ut, säger folk, och man hinner förskjuta gud både två och tre gånger. Ta inte allt så bokstavligt, jag ska, förlät du Petrus så är jag nog på det torra, och hade filmen bara fortsatt hade ni säkert sett Scrooge ramla tillbaka i sina gamla fåror till slut. Så, blir man en bättre människa?

Fråga Jonas flickvän

Hjärnan

2006-02-01T15:29:00.000+01:00

Jag skiver även lite på en annan sida, även där pretentiöst och navelbeskådande men vill i den andan naturligvis länka er vidare till den.

www.kommunicera.info

Njuren

2006-02-01T13:46:00.000+01:00

Det är svårt att säga om detta borde sorteras under njur- eller kukrubrik, men jag väljer njuren till slut, även om det knappast är den som till slut får betala priset. Vid njurtransplantation måste man äta en hel del medicin för att undvika rejektion. Att njuren stöts bort med andra ord. Med dessa mediciner följer en hel del biverkningar. De mest intressanta sådana ur ett konstnärligt och navelbeskådande perspektiv är de neurologiska. Jag tänker här redovisa dessa, både för det allmänna intresset och för att övertyga mig själv om att skriva här istället för på nån tenta eller PM. Och att detta egentligen är en biverkning av läkemedel, inte av medfödd lathet. Nåväl, här kommer några av mina favoritbiverkningar:

Huvudvärk, sömnlöshet, yrsel, depression, förvirring, kramp, agitation, nervositet, onormala drömmar och tankar, ångest, psykos, emotionell labilitet, hallucinationer, koordinationssvårigheter, sensoriska störningar, krampanfall, konfusion, hypertension, yrsel, sömnighet, minskad kontaktbarhet, insomnia, talsvårigheter, minnesförlust och koma.

Detta förklarar allt. Sena, irrationella sms till upptagna men fantasiska kvinnor, tron att ett jobb väntar efter min examen i kommunikation, dåliga tentaresultat på olidligt tråkiga kurser, den extra timme man spenderar på att snooza då och då, och min blogg.

Hello

2006-01-22T19:25:00.000+01:00

Jag är snygg

Titel

2006-01-22T19:09:00.000+01:00

Jag ska skriva om tre saker.

Min njure.
Min hjärna.
Min kuk.

Några frågor?

Bra!
Då kör vi.